Dedicated to friends and family, I will miss you

Inatt somnade jag inte förens vid 6 på morgonen. Jag hade huvudvärken från helvetet och ont i halsen och kunde därför inte somna. Fick iallafall sova från 6 till 12, då Mario kommer in med te och frågar om inte jag ska jobba idag. Som tur var började jag inte förens vid 14 idag så jag kunde få lite sömn iallafall. Var seg upp, tog alldeles för lång tid på mig att äta min frukost så det slutar med att jag inte hinner duscha, åker till jobbet och känner mig trött, grå, trist och hängig hela dagen. Allt på jobbet går fel, kassamaskinen lägger ner när jag ska skriva ut dagsrapporten, gästerna frågar efter de mest konstiga grejerna "Nej, vi har tyvärr inte vegetarisk korv", kollegorna vägrade hjälpa just idag och jag hade inget ork för sånt. Äntligen är klockan 22 och jag får börja städa undan och göra iordning inför frukosten imorgon (glömmer säkert hälften). Vid uppgången till min tunnelbanestation står 7 polisbilar och blinkar med blå ljus för fulla muggar, funderar på att ta en annan väg men är för trött för att bry mig och tänker att det börjar väl ropa om jag går rakt in i något gisslandrama eller knarkuppgörelse.

Kommer hem, går genom dörren och känner lukten av rengöringsmedel. Mario har städat hela lägenheten, från golv till tak, lagat soppa och kommer glatt stampandes ur sitt rum för att meddela att det finns till mig med. På några millisekunder så gick dagen från att vara ganska så trist till rätt så bra! Chitchattade lite med Mario sen gick jag in till mitt rum och tände en massa ljus, kröp ner under täcket med en kopp te och bara njuter. 

 

God natt! :)