Dedicated to friends and family, I will miss you

Hej hopp!

Torsdagar är alltid så himla sköna, det är nog bara för att de följer upp min jobbigaste dag. Då känns liksom inte en vanlig dag så hemskt farlig när man har haft en mördardag innan. Tror jag. Plus att jag avslutar med datalektionen och då sitter man bara och leker runt på Word, inget ansträngande alltså.

Jag har tänkt på en sak som händer när man flyttar till ett annat land, i alla fall för mig. Man blir väldigt medveten om sin egen kultur och alla seder, värderingar, traditioner, symboler och ritualer som ingår i den. Jag tror att man ibland gör misstaget att tänka att alla är som vi. Att min och en afrikansk, enkel och lite isolerad stams kultur är olika, är ganska självklart tycker jag. Men tänker man på att det kan vara väldigt stor skillnad mellan min kultur och en tysks kultur, eller någon annan i ett utvecklat land i västvärlden? Jag tror inte att man gör det, men det är detaljerna som gör skillnad. Och det ÄR skillnad, och det är skillnader som man oftast inte tänker på.Jag har en kurs som heter World Cultures & Customs, som är väldigt intressant. Idag skulle vi jämföra mellan vårt eget land och Schweiz. Det mesta var likt mellan Sverige och Schweiz men inte allt.

•   I Schweiz tilltalar man varandra som Herr Sörensen eller Frau Sörensen(det är förstås annorlunda benämningar i den fransk- och italienska delen av Schweiz), vilket de gör varje gång tills det att man säger åt dem att de kan kalla en vid förnamn.

•   I Brasilien är de långt ifrån punktliga, och ingen räknar med att man ska vara det heller. Om man är bjuden någonstans till 20, då kommer man absolut inte före 20.45. Kommer man vid 20 står med all sannolikhet värden fortfarande i duschen.

•   Är man bjuden på middag i Estland stannar man inte länge. Deras norm är att de går efter att de har ätit färdigt. I Sverige kan man ju sitta kvar i minst några timmar innan man ens börjar tänka på att gå hem.

•   I Kina är relationen mellan fader och dotter väldigt speciell. De pratar inte speciellt mycket med varandra. Åker dottern bort för att studera utomlands så får hon inte ens en kram av sin pappa. Det har nog inget med hur stor eller liten kärleken är till dottern, men det är så deras kultur är. Sin egen kultur ifrågasätter man vanligtvis inte.

•   I Sverige är det inte vanligt att man kindpussar varandra när man hälsar, det är det i Schweiz, Frankrike, Brasilien och en massa andra länder.

Sådant här tycker jag är väldigt intressant, måste jag säga. Det är inte konstigt att konflikter och krig egentligen uppstår. Fast än man inte delar samma kultur som alla andra så måste man ändå försöka förstå och ha tålamod med andra kulturer och människor från andra kulturer. Just det får jag träna på varje dag i skolan, det är ganska svårt att undvika det när man bor med folk från 80 olika länder. Jag skulle kunna skriva 1000 rader till om det här men jag tror att jag avslutar med det här faktiskt.