Dedicated to friends and family, I will miss you

Jämfört med idag så var gårdagen som rena barnleken. Idag var det ännu en fotbollsmatch och en massa människor i baren men idag gick dessutom vår kassamaskin sönder när det var som mest att göra. Grattis liksom! Katharina (min kollega) var någon annanstans just då och en man ville verkligen verkligen betala för han skulle iväg, men jag kunde inte trycka ut någon nota, inte se vad han hade beställt eller någonting. Tillslut (efter vad som kändes som ungefär 100 timmar) så kom Katharina och då blev det liv i luckan på diverse chefer och managers. Det gick ju inte att laga skiten heller så vi fick stå och skriva handskrivna notor och ta betalt utan att registrera och de gäster som redan beställt innan maskinen gick sönder var tvungna att berätta för oss vad de hade beställt. Inte så värst lyckat då det tog en massa onödig tid men det gick det med tillslut och kvällen blev ganska bra men nu är jag HELT slut. Trött i kroppen men tröttast är jag i huvudet eftersom folk ständigt ber om någonting när man är i baren och det tar på energin att försöka komma ihåg allting alla ber om men jag är fan impad av mig själv för det går bättre än jag trodde. Crashcourse in bartending vill jag nog kalla det.