Dedicated to friends and family, I will miss you

Jag har varit sjukt dålig på att blogga på den senaste tiden, förlåt mig! Ni är väl nyfikna på vad som händer här nere skulle jag tro. För att vara helt ärligt så händer det inte sådär överdrivet mycket. Den här veckan har jag jobbat från 7-15.30 varje dag sen förra lördagen. Det går väl relativt bra, jag börjar kunna deras rutiner. Det är bara så sjukt frustrerande för mig att inte kunna kommunicera på den nivån jag vill. Det retar mig något enormt och leder till att det känns lite hopplöst ibland. Dessutom har jag svårt för att förstå dem emellanåt och då försöker jag gissa mig till vad de just har sagt till mig (jag skulle kunna be dem att upprepa men efter 15:e gången som jag säger "wie,bitte?" så känner jag inte direkt för att fråga). Att jag måste gissa vad jag ska göra leder självklart till att jag blir sjukt osäker på om jag gör det jag borde göra och har blivit tillsagd att göra. För att sammanfatta det hela så är det båda psykiskt och fysiskt utmattande att vara på jobbet.