Tjena Tjena!

Den här dagen har gått sååå snabbt! Det var ganska mycket att göra i baren idag trots att jag hade morgonpasset. Jag jobbar mellan 9.30-18.00 och vanligtvis är det någon enstaka som beställer en kaffe mellan 10 och 11 sen är det helt dött fram till 12.30 då det kommer en och annan som vill äta något. Efter 13 och fram till 16.30 brukar det inte vara någon där alls, det är då jag förbereder allt för kvällen, fyller på glas, viker servetter, skär upp frukter och annan förberedelse. Men IDAG så var det ett jäkla drag från 10 fram till 16, då det äntligen blev lite lugnare och jag kunde börja göra all förberedelse snabbt som fan.

Igår så var det en jätteviktig fotbollsmatch i Düsseldorf mellan Fortuna(Düsseldorf) och Hertha BSC(Berlin). Om Fortuna vann så skulle de gå upp i den högsta ligan i Bundesliga vilket är enormt för D'dorfarna, då Fortuna är superviktigt för dem. Arenan ligger inte långt från mitt jobb så motståndarlaget bodde hos oss och under hela gårdagen så satt deras livvakter i hotellobbyn och deras ENORMA buss stod framför hotellets entré. Fortuna vann iallafall matchen och D'dorfarna var helt galna men imorse när Hertha kom ner till baren så var det inte så mycket till glädje direkt. Herthas tränare heter Otto Rehagel och är tydligen ganska känd (jag har kollat med min källa i Sverige som är insatt i fotboll och han visste vem han var). Jag hade ju ingen aning om vem den här mannen var men igår eftermiddag beställde han en cappucino av mig. Jag började förbereda den direkt och skulle precis börja skumma mjölken då min kollega kom fram och sa lite vörnadsfullt:"Får jag göra den cappucinon?" varpå jag svarar något förvirrad "Ehhh, ja visst." Julian(min kollega) gör färdigt cappuccion och serverar den till Herr Rehagel med ovanligt stort leende och jag fattar fortfarande ingenting. När Herr Rehagel går iväg vänder sig Julian till mig, lutar sig nära och spänner ögonen i mig och säger "Han är en legend!" Ungefär här någonstans så börjar det gå upp för mig att han kanske är känd på nåt vis. Julian jobbar vidare och förklarar inte mer så det enda jag fick veta var att han var en legend men jag vet inte varför. Först när nästa kollega kommer en timme senare får jag då veta vad den här legenden är för en typ och det var något inom fotboll därmed lyssnade jag inte så noga heller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0