Dedicated to friends and family, I will miss you

Mamma ringde idag och berättade att min fina Sigge måste avlivas inom kort. Han har blivit gammal snabbt, för han är ju trots allt bara 11 år. Han äter och äter men blir bara smalare och smalare, börjat uträtta ärenden, som han egentligen ska göra utomhus, inne i huset istället. En massa tecken på att han, tyvärr, bara kommer bli dåligare och dåligare. Nu är det upp till mig att bestämma om det ska göras snart eller om de ska vänta tills jag kommer hem så att jag får "säga" hej då. Tanken på att inte se honom igen känns jättejobbig men tanken på att komma hem och se honom en dag eller två och och från ena dagen till den andra dagen inte ha honom där längre känns nästan ännu värre. Förbannade djur, varför blir man så fäst vid dem?

När jag var 3-4 år så blev vi tvungna att avliva vår katt Fnissen som vi hade då. Efter det så sa jag till mamma att Fnissen skulle upp till himlen och träffa Morfar som hade gått bort runt den tiden tror jag. 11 väldigt bra år har Sigge iallafall fått och blir det så som jag trodde när jag var liten så får han det säkert bra efter det att han lämnar oss också.     

Inge mer mys i sängen med en varm katt. Ingen som står och trampar mig på magen och spinner för att han ska få min uppmärksamhet så att jag ska kela med honom. Åh vad jag kommer sakna dig min fina gubbe! ♥